Tänk att jag inte tänker framåt, jag tänker hela tiden i dagar och timmar, nu är det exakt 11 dagar sen min Prins fick somna in. Jag orkar mer och mer för varje dag, men kvällarna är värst! Man har sina rutiner även med honom, alltid med in på toaletten, går och lägger samtidigt som mig, sitter med när jag blåser håret, när jag pysslar, ja han var där vid våran sida så fort vi gjorde något..

 

Men varje dag går lättre, gråter iaf inte varje dag längre.. jobbigt nog så tänker jag bara på hans sista två dagar, allt som var innan har liksom försvunit för ett tag, men jag hoppas att även jag snart orkar att tänka på alla fina år jag fått tillsammans med Troy! 

 

 

Den här helgen är vi hemma hos Mamma jag och T, vi ska hjälpa henne lite ute i trädgården med alla löven som fallit under hösten, så ska vi hitta ett fint vilo ställe för Troy. 

Ska börja laga lite god mat nu! 

 

Tack för all stöttning som vi får av er alla <3